Gick under jorden...

Ja då va man hemma igen... För er som inte vet, så har jag legat inlagd på sjukhus hela förra veckan.. Som förra inlägget berättar så mådde jag inte så jätte bra, Och jag kämpade på som vanligt, hade som sagt ett bröllop att vara på den 7:e, vilket jag gjorde, som jag lovat, trots hur dåligt jag mådde. Alla mina leder i kroppen va svullna och gjorde ont. och det va bara pricken över i:et. satt med feber på mottagningen, så runt 22.30 åkte vi hem, jag skulle ju ha Ted den natten, så brudparet kunde sova ut. Va kanske inte så jätte lämpligt att jag hade honom, men ingen annan verkade vilja ta på sig ansvaret, och dum som jag är så gör jag allt jag lovat jag ska göra. Vilket då slutade med att mamma fick ta honom. Jag kunde inte ens lyfta upp pojken på morgonen, då mina armar va så förstörda.. Sen mådde jag skit.. Hela veckan fylldes med feber, spyor, värk och förtvivlan. Tillbaka till ruta 1, kände jag.. kunde knappt gå på toaletten, skrek rakt ut av smärta, när jag skulle sätta mig och resa mig upp igen.. Men då jag hatar sjukhus tänkte jag att det här är säkert bara Influensan, också drabbade det mina leder.. det går över!
Men efter 11 dagar här hemma, slet mamma och Mia iväg mig. Slutade med att jag blev inlagd på infektionskliniken i Lund. dom första 3 dagarna vet jag inte vart dom tog vägen, jag mådde så dåligt. fick fortfarande inte i mig någon mat, hade så ont. men fick ingen behandling. bara prover hela tiden, röntgen och annat skit. Hur man nu kan be någon som spyr upp all mat, att dricka 1 LITER koncentrat är över mitt huvud. tror jag fick i mig hälften. efter 3 dagar började dom ge mig morfin. Det va underbart. 1 timme efter sprutan började jag komma tillbaka till verkligheten och smärtan försvann. Till slut skickades jag upp till Reumatologen där jag återigen fick behandling med kortison. Som fungerar bra.. Men hur vettigt är det att få i sig 30 mg kortison varje dag?? så detta ska va en kortsiktig behandling!!! Igår satte jag ner foten när jag träffade läkaren, och sa att jag måste hem.. Som sagt, jag avskyr sjukhus. Så med ultimatumet "skriv ut mig, annars åker jag hem endå", blev jag utskriven. Va tvungen att hämta ut antibiotika som dom också tycker dom ska trycka i mig. då fick jag chocken för denna veckan. 525 kr för 20 tabletter.... då kan vi lägga till att det kostat 640 kr att ligga inne på sjukhuset under veckan, 300 kr dagen jag kom in, 130 kr för resan dit, då alla ambulanser va upptagna med idioter som inte kan köra. och under den här tiden gick jag miste om en inkomst på iaf 2500 kr..

Nu har jag iaf berättat för alla vart jag varit den senaste tiden.. Sen får jag återkomma om hur det blir, för läkarna vet inte säkert vad det är som är fel, så nästa vecka blir det fler prover, och svar på dom jag lämnade igår.. Så kanske vet vi mer då.

Äntligen hemma...

Usch och fy... å blä...

Har tänkt komma in här och skriva om möhippan vi hade, lägga upp lite bilder och annat..
Men de senaste dagarna har inte varit så himla roliga, låg med feber frossa natten mellan mån-tis, det va inte det lilla iheller... slutade med att jag sov med kläder på, och tre täcken... frös trots det... Låg helt dö hela förmiddagen, utmattad efter natten... Iväg och jobbade på kvällen.. Hade inventering på KappAhl/Väla.. måde skit bra under kvällen, så pass att man hade lust att flörta lite.. ;o) hade frossa även den natten, sen va det igång..

Måste ha fått en rejäl inflammation i kroppen för mina leder är helt kaputt.. Trodde först att det va musklerna som va slappa, så lederna fick kämpa mer, men idag har jag fått känna på annat.. Tittade in till Åse en sväng och snackade lite, och under tiden jag satt där.. svullnade mitt knä upp rejält.. så nu är det inte till mycket nytta, snarare tvärtom.. Jag hoppas verkligen att det bara är en snabb inflammation som snart går över, För jag ska på bröllop på lördag... Så nu ska jag trycka i mig några panodil sen krypa ner i sängen...

Morgondagen blir vad den blir, förhoppningsvis ska jag iväg med Nina och hitta en spjälsäng.. Sen lördag åker vi redan 8 på morgonen för att göra oss och bruden redo till bröllopet... Vem vet när man kommer hem därifrån..

Blev ett gnälligt inlägg, men någon måste ju lyssna(läsa) på mig när jag mår pecka..
Som sagt, hoppas jag kan återkomma snart med lite roliga bilder från Möhippan...

natti natt